Sveriges kristnande

Rester av Sveriges (förutom Skånes) äldsta stenkyrka, i Varnhem från 1040-talet eller tidigare.

Sveriges kristnande var en flerhundraårig process genom vilken olika delar av dagens Sverige gick över till kristendomen. De tidigaste källorna till mission är berättelserna om Ansgar, men den församling han grundade i Birka 829 upphörde efter några decennier. Bestående kristnande skedde tidigare i Skåne (som var del i Danmark) och Götaland än i Svealand. Tidiga spår av kristet gravskick har återfunnits i Varnhem från början av 900-talet,[1] där kristendomen blev beständig. I Svealand finns spår av tidiga kristna gravar dels i Birka på 800-talet, dels i Västmanland på 900-talet. Även i Norrland har spår återfunnits (i Ångermanland) från senast år 1000.

Den förste svenske kung som skall ha döpts var Erik Segersäll, men han återgick till asatron och det var först hans son Olof Skötkonung (döpt i Västergötland 1008 enligt traditionen) som verkligen höll sig till den nya läran. Trots att många svear gick över till kristet gravskick fortsatte de härskande ätterna att parallellt utöva hedniska riter ännu en tid, om man skall sätta tilltro till de på 1200-talet nedskrivna berättelserna om kung Blot-Sven, som skall ha tagit makten i Uppsala på 1080-talet men dräptes. Det är oklart vid vilken tidpunkt som landet kan sägas vara fullt kristet. Folktro levde kvar parallellt med kristendomen, och samerna kristnades inte förrän sent i historien, främst genom 1800-talets Laestadianism, trots många tidigare försök till tvångskristnande.

Kristendom infördes i Sverige utan erövring och våld utifrån, men genom mission och sannolikt genom kontakter med kristna under vikingarnas resor och införsel av slavar. Emellertid blev några missionärer martyrer vid mötet med nordborna. Efter kungens omvändelse genomdrevs kristnandet dessutom uppifrån som en av kungen initierad själv-europeisering av riket, genom flera parallella processer: dels genom att förkristna kultplatser, gravskick, traditioner och sedvänjor kläddes i kristen dräkt (så kallad kristianisering) eller förbjöds, dels genom att helt nya kristna tankesätt infördes och sedvänjor påbjöds av kungen, och dels genom att under 1100- och 1200-talet organisera samhället i socknar och stadsförsamlingar med var sin kyrka. Med kristendomen följde europeisk medeltida kultur, där krönta kungar, stenbyggnader och latinsk skrivkonst är tidiga tecken. Den förhistoriska järnåldern och vikingatiden anses därför ha sitt slut kring år 1050 i Norden. Senare exempel på samhällsbetydelse var frigivande av trälar, mer detaljerade lagar i riktning mot ett rättsamhälle och spridande av europeisk bildning via kloster.


Sveriges kristnande

Dodaje.pl - Ogłoszenia lokalne