Sveriges riksvapen

Stora riksvapnet
Stora riksvapnet med Serafimerordens kedja.
Litet vapen
Lilla riksvapnet används av bl.a. Sveriges regering.
Detaljer
Ägare	Konungariket Sverige
Infört	1336[1]/1448/1908
Sköldhållare	Två krönta lejon av guld med kluvna svansar
Ordnar	Serafimerorden
Tidigare versioner
Används	Konungen samt den svenska staten

Sveriges riksvapen eller Svea rikes vapen är Sveriges officiella heraldiska vapen. Det finns två riksvapen: stora riksvapnet, som även är statschefens personliga, och lilla riksvapnet. Riksvapnen regleras i svensk lag och får inte användas i näringsverksamhet utan tillstånd.^[2][3]

Kung Magnus Ladulås (cirka 1240–1290) förde tre kronor i sitt kontrasigill, och hans sonson Magnus Eriksson (1316–1374) lät slå tre kronor på sina mynt. Under kung Magnus regering förekommer även tre kronor-vapnet första gången men det är oklart hur officiellt det då var. När Albrekt av Mecklenburg (cirka 1338–1412) kröntes till kung (1364), bortlade han dock fädernesvapnet och satte i stället tre kronor i sin vapensköld. Det är detta vapen som sedermera kommit att attribueras Erik den helige och därför betraktas som Svea rikes vapen.

Riksföreståndare Karl Knutsson (Bonde) (cirka 1408–1470) lät 1448 skapa Stora riksvapnet i en kombination av det vapen som Albrekt av Mecklenburg antog 1364 och den kungliga grenen av Bjälboättens kungavapen från 1275. Vapnets fyra blå fält åtskiljdes av ett gult (gyllene) kors, vilket kan betraktas som förlagan till den svenska flaggan. Vid den tiden tillkom vapensköld endast levande enskilda personer; man kunde då inte tala om ett riksvapen, utan endast om kungens eget. Detta kors blev senare utformat som ett mantuanskt kors i riksvapnet.