Tipitaka

Tripitaka (sanskrit) eller Tipitaka (pali) som betyder "tre korgar" är de heliga skrifter, som bildar buddhismens kanon.^[1]

Det var det vanligaste sättet inom den tidiga buddhismen att organisera buddhismens läror på. Indelningen var:^[2]

• Vinaya-pitaka: "korgen av disciplin", här fanns bland annat munkar och nunnors levnadsregler och historier som beskrev varför reglerna blev insatta. Det fanns dock inte bara en vinaya-pitaka, utan flera olika som användes/används av olika buddhistiska inriktningar. Därför kunde innehållet variera beroende på version.^[3]
• Sutra-pitaka: sutrornas korg; innehöll tusentals texter som tillskrevs Buddha, samt texter vars innehåll Buddha sägs ha godkänt. Likt vinaya-pitaka fanns det flera olika versioner av denna skriftsamling.^[4]
• Abhidharma-pitaka: Utgjorde försök hos de tidiga buddhistiska inriktningarna att klargöra innebörden i sutrorna, samt att systematisera den buddhistiska läran.^[5]

De tidiga buddhistiska inriktningarna hade sina egna tripitakor; palikanonen som används inom theravada är den mest kompletta som finns kvar idag, men delar av andra tidiga inriktningars tripitakor finns bevarade inom den kinesiska och den tibetanska skriftkanonen.^[2] Termen "tripitaka" har dock även använts för att referera till buddhistiska skriftkanoner som inte är strikt uppdelade som en tripitaka.^[6]