Tysklands rikskansler

Tysklands rikskansler (tyska: Reichskanzler Deutschlands), var titeln på Tysklands regeringschef från Tysklands enande och Kejsardömet Tysklands utropande 1871 fram till Tredje rikets fall 1945. Rikskanslerämbetet var alltså intakt under tre olika statsbildningar; Kejsardömet Tyskland, Weimarrepubliken och Tredje riket. Under kejsardömets tid utsågs rikskanslern direkt av kejsaren, men tvingades för att driva en funktionsduglig regering samarbeta med riksdagen, en ställning som under Weimarrepubliken ärvdes genom presidentposten. Parlamentarismen sattes emellertid ur spel efter Riksdagshusbranden varefter Hitler, vars regering erhållit en riksdagsmajoritet först efter nyval, utövade kanslerämbetet diktatoriskt. Den siste rikskanslern, Joseph Goebbels, efterträddes efter sin död av Lutz Schwerin von Krosigk, utsedd av den dåvarande rikspresidenten Karl Dönitz, med titeln ledande minister. Sedan Tyskland återupprättats som stat efter fyra års ockupation benämndes posten förbundskansler i Västtyskland, ministerpresident i Östtyskland.