Ungturkarna var en reformrörelse som växte fram i slutet av 1800-talet i osmanska riket och bland osmanska medborgare i exil. Ungturkarna eftersträvade västerländskt inspirerade reformer och parlamentariskt styre.[1] De motsatte sig bland annat den osmanske sultanen Abdul Hamid II och ville att den konstitution som hade gällt åren 1876–1878 skulle återinföras. Revolutionen 1908 förde den ungturkiska paraplyorganisationen Kommittén för enhet och framsteg till makten i det osmanska riket.
Benämningen "ungturkar" myntades i Paris. Det var inte den ungturkiska rörelsen utan sammanbrottet 1918 för Osmanska riket i första världskrigets kölvatten som möjliggjorde skapandet av nationalstaten Turkiet. Ziya Gökalp (1876-1924; hette ursprungligen Mehmet Ziya) från Diyarbakir brukar räknas som den turkiska nationalismens fader.