Variationsmetoden (kvantmekanik)

Kvantmekanik

Teori:

Tolkningar:

Persongalleri
Einstein | Schrödinger
Heisenberg | Dirac | Fermi
Bohr | Planck | Born

Variationsmetoden är en approximationsmetod inom kvantmekaniken för att finna kvanttillstånd, i synnerhet grundtillstånd, som bygger på variationsprincipen.[1][2] Genom att ansätta en försöksvågfunktion och variera denna tills man hittar den bästa approximativa lösningen som minimerar energin.

Exempel på approximationsmetoder som bygger på variationsmetoden är Hartree-metoden, Hartree–Fock-metoden, täthetsfunktionalteori[3] och Ritz-metoden.

  1. ^ Griffiths, D. J. (1995). Introduction to Quantum Mechanics. Upper Saddle River, New Jersey: Prentice Hall. ISBN 0-13-124405-1 
  2. ^ Sakurai, J. J. (1994). Tuan, San Fu. red. Modern Quantum Mechanics (Revised). Addison–Wesley. ISBN 0-201-53929-2 
  3. ^ Kohn, W.; Sham, L. J. (15 november 1965). ”Self-Consistent Equations Including Exchange and Correlation Effects”. Physical Review 140 (4A): sid. –1133-A1138. doi:10.1103/PhysRev.140.A1133. http://link.aps.org/doi/10.1103/PhysRev.140.A1133. 

Variationsmetoden (kvantmekanik)

Dodaje.pl - Ogłoszenia lokalne