Versfot

Versfot
Betydelse – minsta enheten i versbunden lyrik Innehåll – minst två stavelser – oftast en betonad Användning – gör lyriken rytmiskt regelbunden, med takt Exempel – anapest (˘˘—), daktyl (—˘˘), jamb (˘—), spondé (— —), troké (—˘)

Versfot är den minsta enheten i versbunden lyrik och består av minst två stavelser, varav vanligen en är betonad. Flera versfötter bildar tillsammans en vers. Ett återkommande mönster av versfötter kallas för versmått. Vid recitation uppfattas en versfot som en takt;^[1]^[2] man kan markera takten med foten vid de betonade stavelserna.

En versfot som inleds med en betonad stavelse kallas fallande; om den avslutas med den betonade stavelsen kallas den stigande. I skrift brukar obetonad stavelse markeras med båge (˘) och betonad med långt streck (—).

^ ”versfot - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/versfot. Läst 25 juli 2023.
^ Kärde, Rebecka (17 juli 2019). ”Poesiskolan del 5: Vers och rim”. Arbetaren. https://www.arbetaren.se/2019/07/17/poesiskolan-del-5-vers-och-rim/. Läst 25 juli 2023.

[:0-1] ”versfot - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/versfot. Läst 25 juli 2023.

[:2-2] Kärde, Rebecka (17 juli 2019). ”Poesiskolan del 5: Vers och rim”. Arbetaren. https://www.arbetaren.se/2019/07/17/poesiskolan-del-5-vers-och-rim/. Läst 25 juli 2023.

[1]

[2]