Polio

Polio
Latin: poliomyelitis, paralysis infantum
En man med förtvinat ben till följd av polioinfektion.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	A80, B91
ICD-9	045, 138
DiseasesDB	10209
Medlineplus	001402
eMedicine	ped/1843  pmr/6
MeSH	C02.182.600.700 svensk C02.182.600.700 engelsk

Polio (latin poliomyelitis av polios, "grå" och myelos, "märg") eller barnförlamning orsakas av ett virus som till en början infekterar människors övre luftvägar och stannar i tarmkanalen. För vissa infekterade sprider sig sedan viruset och infekterar ryggmärgens grå substans och kan då orsaka förlamning. Viruset är mycket smittsamt och därför drabbas främst barn, därav benämningen barnförlamning.

Den aggressiva variant av polio som senare spreds över världen rapporterades första gången 1881 bland barn i Sävar i dagens Umeå kommun och kort därefter i Stockholm. Mycket tyder på att varianten också uppstod i norra Sverige.^[1] Smittspridningen nådde pandemiska nivåer i vissa världsdelar under 1900-talets första hälft.

Sjukdomen har tidigare varit en stor orsak till död, förlamning och livslånga funktionsnedsättningar, men effektiva vaccinationsprogram har nu utrotat viruset i stora delar av världen. Enligt WHO var polio 2013 endemiskt endast i Afghanistan, Nigeria och Pakistan.^[2] I september 2015 bedömdes polio inte längre vara endemisk i Nigeria^[3], vilket senare visade sig inte stämma utan landet uppfördes åter på listan över endemiska områden.

I början av 2014 fanns många polioutbrott i Asien, Afrika och Mellanöstern,^[4][5] men sedan dess har situationen förbättrats betydligt.

De flesta som infekteras uppvisar inga symptom. Vid 4-8 % av fallen kommer viruset in i blodbanan och ger milda influensaliknande symptom i övre luftvägarna och mag-tarmkanalen.^[6] I 1 % av fallen når viruset ryggmärgen och förstör motorneuron, det vill säga nerver som går ut till musklerna. Sjukdomen kallas då paralytisk poliomyelit, och kan orsaka bestående förlamningar och död. Dödligheten i paralytisk poliomyelit är 5 - 15 %.^[7] Känselsinnets nerver förblir opåverkade. Ju äldre den sjuke är, desto större är risken för permanent förlamning; risken är cirka 15 gånger större för vuxna än för spädbarn.^[8]