Shoegazing | |
Stilursprung | Alternativ rock, drömpop, neo-psychedelia, noisepop, noiserock, postpunk, space rock, wall of sound |
---|---|
Kulturellt ursprung | Mitten-sent 1980-tal, Storbritannien |
Instrument | Elgitarr, sång, elbas, trummor, synthesizer |
Popularitet | Endast underground, med albumet Loveless som ett av de mest framstående verken |
Påverkat | Nu gaze |
Fusionsgenrer | Postmetal, postrock |
Relaterat Tidslinje för alternativ rock |
Shoegazing, även kallat shoegaze, är en musikgenre inom alternativ rock som uppstod i Storbritannien i slutet av 1980-talet och representerades av grupper som My Bloody Valentine, Slowdive och Ride. Genren nådde sin höjdpunkt kring 1990–1991 innan den upphörde några år därefter. Genren fick sitt namn av engelsk musikpress (NME och Melody Maker) därför att banden gav ett arrogant intryck och upplevdes inneslutna i sig själva.[2][3] Artisterna verkade närmast ointresserade och stirrade ner på skorna (shoegazing), vilket också berodde på det stora antalet effektpedaler som användes.
Genren kännetecknas även på dess sångstil som ofta är otydlig och rytmisk och insvept i tunga gitarrer och trummor. I början av 1990-talet knuffades shoegazingbanden åt sidan av den amerikanska grungerörelsen och tidiga britpopband, vilket gjorde att de relativt okända grupperna tvingades upplösas eller hitta nya riktningar i musiken.[2] En andra våg shoegazing uppkom i början av 2010-talet i samband med termen "nu gaze".[3]